Sidan hypemachine är fantastisk - en hajptermometer som visar temperaturen på de senaste blogghitsen. Konceptet är beprövat, att samla många bloggar på samma ställe och göra lättöverskådliga översikter men Hypems genialitet ligger i den inbyggda spelaren i sidan och förfinas av möjligheterna att synka mot twitter, last.fm och andra sociala medier. Har ni inte vart där än är det kanske dags, man hittar inte ny spännande musik lättare.
Jag kan bara tacka Hypemachine för den här veckans fullständigt överumplande mängd fynd - allt från mashups av Jay-z/Justice till senaste MSTRKRFT låten, gästspel av Robyn på Stings dotters skivdebut (!) och ett par feta The XX-remixer.
Men allt detta till trots, och då vill jag ändå kalla ovanstående för en imponerande lista, hamnar helt i skuggan av en enda låt. Jag brukar försöka vara saklig i mina texter men allt som kommer ur mig är bara känslor, ord utan sammanhang och uppenbar innebörd, som kanske bara kan relateras till egna upplevelser.
Låten It's Thunder And It's Lightnning av det unga skotska indie-rockbandet We Were Promised Jetpacks. Lyssna här
Att lyssna på den här låten får mig nästan att gråta och det känns som att jag var 17 och hörde billie the vision för första gången, fast mer episkt.. En oerhört stark upplevelse, typ som ett moln av känslor, en torktumlare som kastar runt mig och jag växlar mellan melankoli och euofori som ett barn som väljer mellan två tuggummisorter. Det gör ont men det är vackert, jag känner mig oerhört liten och ensam samtidigt som jag skriker tillsammans med tusen andra röster i frustration. Och jag kan inte sluta lyssna.
Musikaliskt låter det allt Timo Räisänen vill men inte kan vara, det är postrock, indie, pop, dynamiskt, ljuvligt. Debutplattan kom i somras och de spelar i Stockholm på debaser slussen den 30 januari, naturligtvis jobbar jag då. Bajs.
Än så länge håller inte riktigt allt material lika hög klass, men låt dessa pojkar växa i skorna så kommer dom nog ta över världen.
Nämnde att dom sjunger på det vackraste som finns; skotska?
Inlägg
Jodå, visst tammefan är det vackert-
SvaraRaderaSatt och lyssnade på musiken medans jag läste texten och nickade instämmade på allt förutom post-rock delen. Krossade ögonen och lyssnade lite nogrannare men kunde inte uppfatta vad du menade. I precis det ögonblicket passerade jag 2:45 och det tog hus i helvete. Nog påminner det om post-rock, alltid.
heh, jo just de intrumentala bitarna känns ju som att de har växt upp under mogwais efterskalv så att säga.
SvaraRaderaFy fan vad episkt. Jag gråter nästan. Jag sitter vid datorn, lyssnar, blundar och svänger med hela kroppen medans Matilda sitter i sängen och spelar mobilspel och antagligen tycker att jag är allmänt dum i huvudet. Jag skulle snarare likna det här vid första gången jag upptäckte Whirlwind med Broder Daniel eller första gången jag såg Last days of April spela "At your most beautiful" eller Tiger Lou's "Oh Horatio". När jag hör den här låten så känner jag lukten av gräs, regnet falla över min gröna (och för den delen alldeles för lilla) parka med dig och Agnes bredvid mig i Stockholm. Det är liksom 2005 - jag är 16 igen och vi är på Blow up a panda i Haninge.
SvaraRaderaPs. Agnes (som är korean) somnade på en bänk med huvudet på en text där någon hade karvat in "Döda alla gulingar".