Akta dig för hYpEn O.o

Vi jobbar ju mot hypen här på redaktionen - eller egentligen försöker vi ligga så långt före som det möjligtvis går. Pelle Forshed och Stefan Thungren säger: Det gäller att vara först med att sluta lyssna på ett band. Vi tar vara på det och slutar lyssna på det vi hör direkt och plockar genast upp gamla dammiga nyheter och vrider och vänder på dem och försöker hitta det långvariga värdet. Jag sitter t ex just nu och lyssnar igenom 10-talets indiehits, fyra månader efter att alla andra jävla bloggar körde en "best of the decade". Och jag tänker inte göra några listor, möjligtvis kan jag markera mina favoriter med en liten stjärna och samla dem på ett ställe, men ingen annan ska få titta och bedöma.

Domar har jag nog med själv, jag kom till exempel på mig med att skämmas lite för att jag lyssnade på The Ark på jobbet - trots att det är ett av mina favoritband. Sen trotsade jag mina demoner och vred upp volymen. Jag hade väldigt blandad musik på telefonen och det fick jag veta. Fugees, Jakob Hellman, We Were Promised Jetpacks, Bob Hund, Freddie Hubbard, Franz Ferdinand, Lykke Li och redan nämnda The Ark. Blandningen genererade en viss obekvämhet hos mina kollegor som ömsom sjöng med, ömsom skruvade på sig.

För att återknyta. Det finns två sätt att jobba mot hypen. Antingen ligger man långt före alla andra i hela världen vilket i dagens supersnabbt uppdaterande samhälle där nyheterna styrs av sociala medier och alla får reda på allt direkt är helt omöjligt. Helt omöjligt. Eller så chillar man lite och berättar allting tre månader senare. Jag tror på en fusion av de tu. Därför ska jag nu berätta något purfärskt (som - trots att jag fick veta det i går kväll men inte hann göra mer väsen än en statusrad på fejjan - redan känns old news. Alla har fan snackat om det på jobbet och på the allmighty fejs) och jag ska även säga något om något som vart hypat jävla länge. Men vem bryr sig? Kvalitet överlever nyhetens behag. Nu ska jag komma till saken. Jag ska bara skriva en mening till. Sådär.

M.I.A släpper en video som är vad Cartmans våtaste dröm antagligen liknar. Varför hon har valt oss rötottar som offer är helt oförklarligt. Jag vet inte riktigt vad man ska säga om det heller. Det är ultra-våld, tung musik och brottsligt hade hon valt en annan grupp. Kolla själv:

Sen tänkte jag nämna att våra kära vänner i Den Svenska Björnstammen har valt att ställa upp i någon så konventionellt och populistiskt som en musik-tävling. Inte är det melodifestivalen, men röstning har de i alla fall. Och till final har de gått. Så på torsdag den 29 april spelar de på Berns Salonger i STHLM med risk att vinna 3,5 miljoner kronor att göra av med. Den där zeppelinaren de snackat om i snart tre år är kanske inte helt långt borta ändå. Vi var och kollade när de spelade i stan i fredags och träffade Pontiak och lite annat gött. Det var vi och kidsen. Alla var 16-17 och det var freaky. Freaky friday. Här kommer en video de har gjort - lyssna på den osv.

Björnstammen gör ju inte bara egen musik utan en massa andra grejer också bland annat videor. T ex har de gjort Little Marbles video till den här låten och det är en liten bonus som ni får idag.