kulturkompaniet.


torsdag 3 september 2009

Musikprofil: Jens Lekman


När Jens Lekman 2003 släppte sin första EP Maple Leaves under namnet Rocky Dennis så var det förmodligen inte ens särskilt många som ens lade märke till det. De flesta i min närhet som av olika anledningar kommit över ett exemplar av ep:n var dock mycket förtjusta - här vädrades talang!

Tre album och en hisklig mängd singlar och ep:s senare så kan man lätt konstatera att de hade rätt. Jens Lekman har under bara några år kommit att bli lite utav en ikon för svensk singer/songwriter. Det som gör Lekman minst sagt unik är hans utmärkta förmåga att i sina texter förmedla en berättelse. Där många artisters försök ofta faller platt eller resulterar i någon form av dikt så lyckas han måla upp levande bilder av någonting som känns äkta. Allt som oftast handlar det om olycklig kärlek men även om vackra och oförglömliga minnen. Utförandet, som till ganska stor del bygger på samplingar, känns nu som då orginellt. Under åren har han dessutom gjort ett gäng hiskeligt bra covers vilka jag kommer att fokusera på i denna artikel.

Först ut kommer en cover på Boyz II Mens låt Water runs dry. Inspelningen är ifrån en livespelningen tillsammans med Frida Hyvönen på Googie's Lounge i New York. Personligen är jag väl inte något direkt fan av orginalet, men den här covern är fantastisk. Tyvärr finns den inte som videoinspelning på youtube så jag postar en länk till en ljudinspelning istället.

Jens Lekman - Water runs dry

Nummer två är en cover på Paul Simons You can call me Al. Huruvida den här är bättre än orginalet råder det vitt skilda åsikter om. Jag vill dock hävda att det inte ens är ett ämne för diskussion utan att Lekman tveklöst gör den bättre. Här är en inspelning från när han framför den På The Paradise Rock Club i Boston.



Sist ut är en cover på Arthur Russells A little lost, här i form av någon slags musikvideo. Jag kan dock inte säga att jag lyssnat såpass mycket på orginalet att jag kan uttala mig om vem av dem som gör den bäst. Bara det faktum att det enda instrument han använder sig av i denna covern är ett afrikanskt tumpiano gör åtminstonde undertecknad knäsvag.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar