Idag stötte jag på en artikel på Dagens Nyheter som fångade min uppmärksamhet. Visserligen är den gammal som gatan, vilket antagligen kan få vissa att rynka på näsan, men den är också helt genial i såväl formulering som idé.
Många gånger har meritokratin nämnts i annan klädsel i dagens högljudda(?) feministiska debatt, men aldrig så skarpsynt som i denna artikel. Position efter meriter och kunskap - ganska självklart tycker jag. Vad tycker du? Skriv gärna dina tankar som en kommentar nedan.
Det ligger nämligen i den mänskliga naturen att välja personer som man känner igen framför främlingar. Svenskar väljs framför utlänningar, snygga väljs före fula. Män väljs framför kvinnor, eftersom våra kollektiva fördomar sägare att de är mer dynamiska och geniala. Meritokratin är därför särskilt viktig för icke-privilegierade grupper som arbetarklass, kvinnor och invandrare.
Många gånger har meritokratin nämnts i annan klädsel i dagens högljudda(?) feministiska debatt, men aldrig så skarpsynt som i denna artikel. Position efter meriter och kunskap - ganska självklart tycker jag. Vad tycker du? Skriv gärna dina tankar som en kommentar nedan.
Inlägg
Kunskap är inget värt om man inte kan förvalta den. Rimligtvis gör man det enkelt för sig och använder meritokrati eftersom kvoten (icke meriterade och kompetenta personer) / (meriterade och kompetenta personer) inte är tillräckligt stor för att motivera en resurskrävande intervjuantagning (på låg kompetensnivå).
SvaraRaderaNär man befinner sig på intervjustadiet, som ju ändå finns i de flesta fall, så kanske andra egenskaper överväger akademiska formalia. Då har man (förhoppningsvis) ändå det som krävs enligt arbetsgivaren för att klara uppgiften.
Frågan som jag ser det är hur man får bäst utfall på lång tid i förhållande till tidsåtgång och kostnad. Meritokrati ger förmodligen svårslagna siffor.
Om instutitionen är privat är det väl annars inget att orda om. Deras pengar, deras regler (inom lagens ramar). Hur skulle du styra ditt företag?
Tack för ett bra svar!
SvaraRaderaFör att kunna avgöra huruvida meritokratin skulle vara applicerbar på ett företag inom den privata sektorn så behöver man givetvis ställa sig ett par frågor. Vilket område är det man ämnar vara verksam inom? Är meriter och erfarenheter relevanta för de arbetsuppgifter som skall utföras? Om arbetet är utav intellektuell karaktär så skulle jag säga att meritokratin troligtvis är att föredra.
En invändning som jag skulle kunna erkänna som befogad skulle kunna vara att förmågor som arbetsamhet, beslutsamhet och social kompetens inte alltid går att mäta i kunskap och meriter. Jag minns med fasa tillfällen då jag själv har haft kollegor med civilingenjörsbakgrund och dessa har fungerat lika bra i gruppen som femåriga ensambarn.
Men som du säger så kan man ju då använda sig utav intervjuer som ett kompletterande steg för slutgiltig sållning.