Från ingenstans dök helt plötsligt en ny festival upp i Sverige för några år sedan som ställde hela festivalsverige på sin spets. Way Out West i Göteborg levererade en ordentligt tung line-up utan att ha något tidigare rykte och lyckades slå sig in i en hårt etablerad branch. Bra gjort! Västkusten har tidigare varit utan något liknande tidigare i Sverige och det är kul att se en modig, svulstig gest som faktiskt känns genuin och som dessutom klarar sig i konkurrensen. Men i år har Way Out West slagit knut på sig själva, deras bokningar i år ger mig ståpäls.
Till skillnad från andra etablerade festivaler i Sverige finns ingen camping på Way Out West. Istället får man fixa boende själv, vilket egentligen genererar lite fetare artister eftersom arrangörerna slipper lägga pengar på camping. Lite jobbigt blir det för oss ickegötare, som istället får ringa faster Agda och hoppas att hon pallar att man droppar förbi runt fyratiden, skitpackad och nerspydd men helt euforisk efter ens livs bästa konsertupplevelse. Jag åker gärna på festival för att kolla på band, även om det är kul att supa så hamnar det i andra hand. Därför passar detta mig ganska bra. Campingar i all ära, men man är ju inte 16 längre... så att säga...
Headlines
Way Out West har lyckats dra intressanta headlines, något som imponerar i dagens klimat, där de flesta festivalarrangörer aktivt jobbar för att hitta så stora och säkra kort som möjligt. Iggy & the Stooges är ett slag underifrån. Jag har inte lyssnat på Iggy sedan jag gick i ettan på gymnasiet och spelade sönder the passenger på cdn och gitarren men helt plötsligt är jag sugen igen. Lykke Li kommer, Sveriges snyggaste indie-elektronika (rent musikaliskt) som har lyckats slå internationellt utan att vi i Sverige riktigt fattade det. Hon hade extremt mycket blogg-love under 2009 och är tillsammans med Robyn och Fever Ray del i en exporttrio coola elektrobrudar från Sverige som just nu tar världen med storm. Synd bara att hon var med i Twilight... Men det är en annan historia. La Roux. Ginger love. Jag har lyssnat på denna flicka sedan jag för några år sedan hittade ett par remixer (bl a av Jack Beats och Foamo) som slog undan benen på mig - kommer bli skitfett med andra ord. Och M.I.A. kommer, hon och jag ska ha ett litet snack om hennes senaste video... Jag hade även hoppats på Q-tip men han ställde in. Idiot.
Elektroniskt
På grund av att de flesta indieakter idag friskt blandar elektronika och indiepop så är det svårt att särskilja dessa två. The XX är ett sådant typexempel. De blev extremt hypade i höstas, med all rätt. Dessutom gör de flera egna feta remixer på andras musik. Miike Snow, som inte behöver ytterligare presentation på denna blog, kommer inte bara hit utan till alla andra festivaler i Sverige. Men det är OK, för de fetknäcker som man sa på nittiotalet. LCD Soundsystem och Marina and the Diamonds kommer dessutom! De senaste har verkligen haft blogghype med många extremt feta remixer det senaste halvåret.
Rock
Nicke Andersson från The Hellacopters har precis släppt en ny skiva med sitt soloprojekt Imperial State Electric. Det låter som Nicke - och det är väl tur - men bättre än på länge. Soundtrack Of Our Lives har ordnat ett samarbete med Göteborgs Symfoniker och hemliga gäster som kan bli riktigt fett. Jag är nämligen kär i Ebbot. Och gravid med hans barn. Skoja.
Indie
Det är här, på indiebokningarna som Way Out West har slagit knut på sig själva. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. De har i princip bokat precis ALLTING som jag lyssnat på den senaste tiden. Helt sjukt. Jag bara droppar namnen. Mumford & Sons, Beach House, Girls, Jónsi, Radio Dept, Tallest Man On Earth och The Drums. Jag kan inte nog peppa. Dessa artister för sig hade gjort att jag köpt biljett.
Slutligen
Peppen är på topp. Bokningarna är skitbra, jag har ringt Agda och fixat sovplatsen och jag har dessutom inte varit i Götet på länge så det kan bli fint att återse stan. Jag åt skitgod japansk buffé på andra långgatan där förra sommaren och åkte igen inom 1 ½ timme. Fet upplevelse men det kan nog bli bättre i sommar. Festivalen äger rum mellan 12-14 augusti och en biljett är skitdyr - 1345 kr. Men värd. Faktiskt.
Inlägg
Jag håller verkligen med dig. Det är dyrt, men troligtvis värt. Skall se om jag kan få ut några lediga dagar kring dess (kanske jobba upp lite kompsaldo? ;)) så att vi kan åka tillsammans. Ultimata vore ju att få med Hunkrik också så att vi kan partaja i dagarna tre i deras lägenhet på friskväders.
SvaraRaderaVad gäller bokningarna: LCD Soundsystem, The National, Jónsi och The tallest man on earth är helt klart värt att nämna.
Men kanske allra mest Pavement, som jag faktiskt tyckte var lite av en fetmiss från din sida. Det får nog trotsallt ses som den fetaste reunionen sedan Pixies för flera år sedan gick man ur huse och röjde sönder Hultsfred så pass att grunden fortfarande skälver. Det enda som skulle kunna toppa vore väl om Morrisey och Marr helt magiskt blev sams eller om Ian Curtis hoppade fram mitt i 60 minutes och skrek: "New order ringer: Är du död? Jaa! Så är man inte det! ;P;P;PPPP;pp,P;Pp,Pp"
är ni inte lite väl okritiska till en festival som bara bokar band från sitt eget stall och samt befäster monopolet i bokningsbranschen??
SvaraRaderaåke:
SvaraRaderaVisst kan väl det vara tråkigt. Gudarna skall veta att man bråkat med Luger både en och två gånger ang. oschyssta deals där man tvingats ta band man egentligen inte peppat på för att få ett hyggligt pris på någonting annat som man faktiskt vill ha. Å andra sidan så är det ju faktiskt så att man sitter på majoriteten av de bästa akterna just nu. Det blir liksom lite som Google: Jag gillar det inte men blir tvungen att acceptera det för att det som erbjuds helt enkelt är för jävla bra.
Way Out West är ju en Lugerfestival med bra internationella bokningar, det är ett faktum. Det finns egentligen bara två-tre bokningar som är svenska på festivalen som är intressanta och de kommer typ spela överallt annars i Sverige i sommar hur som helst, så det är inte därför man åker dit.
SvaraRaderaLuger suger, men deras artister duger som man alltid brukar säga.