För mig är hiphop lite som en lunga, man tänker inte alltid på att man har den men är jävligt tacksam varje gång man kommer att tänka på att den faktiskt finns där och fungerar. Det är lätt att gå in i en konservativt smånostalgisk ställning där man konstaterar att det helt enkelt bara släpps skit från hiphopscenen sedan Commons "Resurrection". Vad som däremot är svårare är att faktiskt lyssna in sig på dagens (eller gårdagens för den delen) hiphop, ge det en ärlig chans och fortfarande uppriktigt tycka att det är dåligt.
Senast här om dagen så snubblade jag över en platta som faktiskt nästan fick mig att grina av lycka. Skivan är Madvillainy 2: The madlib remix och är någonting så klockrent som en fusion av MF Dooms eminenta låtar i sköna madlib tappningar. Varenda låt på skivan är så bra så det gör ont. Varenda låt på plattan är så tung att jag inte vet var jag ska ta vägen. Lyssna! Lyssna och säg att hiphopen är död (även om plattan trotsallt släpptes -08).
Senast här om dagen så snubblade jag över en platta som faktiskt nästan fick mig att grina av lycka. Skivan är Madvillainy 2: The madlib remix och är någonting så klockrent som en fusion av MF Dooms eminenta låtar i sköna madlib tappningar. Varenda låt på skivan är så bra så det gör ont. Varenda låt på plattan är så tung att jag inte vet var jag ska ta vägen. Lyssna! Lyssna och säg att hiphopen är död (även om plattan trotsallt släpptes -08).
Inlägg
Never Go Pop är en jävla hit!
SvaraRaderaMen hiphopen är inte död. Mos Def - the excatic? (speciellt auditorium med Slick Rick)