Covers

Jag hatar coverband, men vem gör inte det? Jag älskar däremot covers. Det vill säga, jag älskar att lyssna på artister med tillräckligt egen musikalisk själ och uttryck som tolkar andras musik med minst lika mycket känsla (Hm, jag har i och för sig aldrig hymlat med att vara pretto, men där slog jag nog knut på mig själv - jag menar egentligen bara att jag tycker om bra covers och inte dåliga). Det finns mycket covers som cirkulerar där ute. I de allra flesta fall handlar det om personer med ekonomiskt intresse och inflytande som övertalar artister att spela nåt som säljer. I några få fall handlar det om kärlek som går över gränserna. I ett fall på miljonen handlar det om mästerverk.

Några episka covers genom tiderna

Fugees - Killing Me Softly

Devendra Banhart - Don't Look Back in Anger

Johnny Cash - Personal Jesus

The Tiny - Everything is Free

Hellsongs - Run to the Hill

Att göra en cover är det ultimata testet på ett konstnärligt artisteri. Den som försöker sig på detta konststycke måste hata orginalet av hela sitt hjärta. Om den inte gör det kommer den försöka visa hänsyn till låtskrivaren och behålla den ursprungliga känslan. I värsta fall kommer coverartisen försöka göra om exakt samma sak fast med kanske en liten twist typ ett extra break. Tvi för dessa. Nej, att istället agressivt och metodiskt stycka upp låten och montera ihop bitarna till en egen helhet måste vara det rätta sättet att göra det på. Allt annat låter liksom skit.

Några fatalt misslyckade covers genom tiderna

EMD - Save Tonight

VA - We Are The World 2010

Torgny Melins - I'm a Dansbander

Anna Bergendahl - Release Me

Westlife - Uptown Girl

Det finns dock ett coverband jag hyllar (ja, det är de på bilden). Eller det är väl egentligen en coverduo. Martin Hederos (pianist i The Soundtrack of Our Lives) och Mattias Hellberg (sångare och låtskrivare) slog sig ihop för ett antal år sedan och spelade in deras gubbrockfavoriter. De släppte skivan Hederos & Hellberg. De spelade lite live, men hade annat för sig med sina respektive karriärer och projekt att det blev bara en skiva till. Titelspåret på den andra skivan, Together in the Darkness är den vackraste låt jag hört. Japp, jag sade det, jag använde superlativ och jag står för det. Jag ändrar mig säkert men just nu är detta sanningen. Lyssna och döm själv.

Här är spotifylänken.