Festivalsommar 2010 - Arvika

Jag går som bäst i funderingarna kring vilka festivaler man ska besöka i sommar. Det börjar bli dags att bestämma sig nämligen. Inte för biljetternas skull utan snarare för att ladda ordentligt i förväg och kunna bygga upp förväntningarna. Sedan handlar det också om att ha lite koll på de olika festivalernas utbud för att kunna förbereda sig på vilken man ska övertala polarna om, när man väl själv bestämt vilken som verkar vettigast. Jag är en sistaminuten-åkare. Jag hänger alltid på i sista sekund och tar det som det kommer, undantaget när jag lyckas snylta till mig en biljett på något sätt.

Jag har jobbat på rätt många festivaler, och uppträtt på en del men jag har aldrig varit vanlig funktionär, så jag har faktiskt inte en aning om det är värt att få taskig mat, slava med människor man inte känner och aldrig kommer vilja träffa igen enligt ett schema som är skitsvårt att få ihop med de band man vill se sen antagligen missar ändå för att man däckar i tältet av att man är så trött. Jobbar man dessutom på Arvikafestivalen får man inte ens supa på sin fritid, men det kanske är värt det. Jag har som sagt inte en aning. Jag tänkte åtminstone berätta vilka festivaler det är värt att köpa sig en biljett till baserat på musikutbudet. Jag gör detta i en liten artikelserie och kommer prata om Arvika, Hultsfred, Peace & Love, Roskilde, Way out West och kanske någon mer.

För min egen del är jag sugen på delar av allt, men det är redan bestämt att jag åtminstone kommer åka till Arvika och jobba. For the record, jag är med och skriver schemat, så jag missar förhoppningsvis inte det viktigaste. Just på grund av att jag kommer jobba på Arvika är detta mitt första objekt att dissekera i en anatomilektion i festivalbokningar. Jag är liksom redan inläst på ämnet. Jag har redan yttrat en kärlek till festivalen tidigare i bloggen, på grund av en väldigt lyckad upplevelse förra året. Trots det såg jag inte alls många band, men de jag såg var snuskigt bra.

Headlines

Arvika skryter med Babyshambles(UK), Kent och In Flames som dragplåster. Absolut, de lär dra folk men det är svårt att toppa Depeche Mode från förra året. Babyshambles ger jag inte jättemycket för (helt enkelt inte min stil. Kan du tänka dig - en indiekille som inte gillar Pete Doherty?), Kent kan vara kul men lär inte bjuda på några större överraskningar och In Flames är svenska frontfigurer i världens officiellt mest förutsägbara musikstil: metal. Nä, anledningen till att åka till värmland hittar man inte i den översta raden på affischen. Sedan följer Robyn, Regina Spector(USA) och Volbeat(DK). Jag erkänner att jag älskat Robyn oavkortat sedan hon slog igenom, såg henne live för några år sedan och det var molto bene, hon blir bara bättre med åren dessutom så det kan bli riktigt kul. Regina Spector gillar jag också skarpt men Volbeat har jag ingen koll på. Dansk metal...?

Indie

Arvika bjuder på ett bra indieupplägg i år. Bra kvalitet generellt med några guldkorn. Till exempel JJ, Radio Dept., men tyvärr inte The Tiny som utlovat på grund av att Ellekari Larsson är gravid ... Hon skulle ju bli mor till mina barn ... Jag antar att man inte kan få allt, men man kan även se Mattias Alkberg, Markus Krunegård och Makthaverskan på festivalen och det vill man väl?

Elektroniskt

Arvika är ett gammalt svenskt synthfäste och det har gjort att festivalen har ett rykte om att boka bra inom hela den elektroniska genren - vilket verkligen stämmer i år. Jag vill gå på så många band att jag nästan funderar på att inte jobba utan köpa mig en biljett så jag inte missar något. Miike Snow (USA/Swe), Chromeo(USA), Danger(FRA), The Twelves(BRA), Den Svenska Björnstammen, Harald Björk, Four Tet(UK), Name the Pet, Familjen, Simian Mobile Disco(UK) och Teddybears. Det här är musik som konsekvent spelats i mina lurar ett bra tag nu och det är en blandning av lokalt och globalt som får det att kvittra i bröstet på mig likt hungriga fågelungar en vårmorgon.

Sammanfattningsvis?

En värd upplevelse om man är ute efter riktigt bra elektronisk musik och helt ok indie samt några större akter som man aldrig skulle betala en konsertbiljett för att se. Jag ger festivalen en åtta av tio möjliga. Det kommer bli fett. Ses där?

Här är en fet video för att peppa lite så här på lördagskvällen.

Arvika onanerar i skogen.

Arvikafestivalen i Värmlands skogar har alltid vart ett vattenhål för synth-, goth-, metall- och allehanda värmlandspatrask. Med andra ord ett soft ställe att besöka en gång om året om man vill titta på märkliga människor och uppleva lite periferikultur. Sommarens upplaga upplevde min närvaro i form av frivilligarbetare, eller volontär som det så fint heter a francais. Nevertheless, festivalen var ett kaos vad det gäller organisation och många märkliga saker hände; funktionärskocken söp ner sig och flydde från festivalen redan andra dagen bl a. Men det är också en plats med mycket kärlek och stor samhörighetskänsla. Alla vi 22 000 som i somras såg på Depeche Mode i solnedgången kändes märkligt förenade i själen, en känsla som jag egentligen tidigare bara upplevt på min lilla favoritfestival Urkult.

Hur som haver så släppte Arvika i dagarna sina första biljetter, artistbokningar och promotionvideo. Denna video har fått långt mer uppmärksamhet än vad som räknades med, mest tack vare att Sverige, denna censurens fristad, har banlyst videon från televisionen. Festivalen har ju länge haft sloganen "Kärlek i skogen" vilket i år speglades genom en video där en naken flicka med peircing onanerar lite när hon tänker på festivalen. Genialt.

Här kan ni själva se.

Men jag känner mig i övrigt allmänt peppad på det första artistsläppet. Det stora dragplåstret är Babyshambles men jag, som inte gillar Pete Dohertys hattknarkrock men uppskattar hans rock'n'roll lifestyle, går mer igång på att få se The Tiny igen efter deras fantastiska nya platta, Markus Krunegårds grymma musik trots att han är ett arsel med flottigt hår, bekräfta hypen på Name The Pet och [ingenting] och naturligtvis dansa sig svettig till Teddybears.

Här kommer The Tinys senaste video och jag hoppas vi ses där i sommar.