Skivrecension: Fear Of Tigers

Fear Of Tigers

Cossus Snufsigalonica


År: 2009

Betyg 9/10





Idag den första december tvåtusennio släpper Benjamin Berry aka Fear of Tigers sitt debutalbum Cossus Snufsigalonica gratis via sin facebookgrupp. Tidigare har Kulturkompaniet visat sin uppskattning av Fear of Tigers bl a via Kalle Röds Lila Mixtape, och vi (speciellt jag) hyllar denne brittiske DJ omåttligt mycket. Hans styrka är remixer och där har han en förmåga att finna vägar genom harmoniseringen av de orginal han bearbetar som är oväntade men ändå känns självklara. Dock innehåller Cossus Snufsagilonica (som faktiskt släpps helt indipendent utan någon signing till något bolag alls) inte några remixer varken av FoT eller någon annan. Men frukta icke! Ty även orginalmaterialet är riktigt bra, med starka melodier och mjukt påtvingande dansanta beats. Han blandar friskt nu-disco med indiehouse och mixar även in klassiska synth, house- och discoelement som wahwahpedaler, stråksektioner och samplingar från funkplattor eller 90tals-eurodiscohits. Resultatet är en varierad och dynamisk modern houseplatta som övertygar och, som det heter i branchen, "levererar". Fear of Tigers tar dig med på en resa dit du antagligen verkligen inte förväntat dig hamna när du tänkte på tigrar eller rädslan för dom. Kudos! Ett litet minus för bristen på remixer, även om det finns ett gott gäng utspridda på ett antal bloggar och fler lär väl dyka upp i efterdyningarna på albumet.

Favoritspår: Sirkka, The Adventures of Pippi Longstocking och Cossus Snufsigalonica.

Ladda ner plattan gratis (och lagligt) via facebookgruppen eller lyssna på Fear of Tigers MySpace. Några videor finns i nuläget inte och inte heller något på spotify, men en Youtubesökning ger en hel del smakbitar för den som önskar tumma på ljudkvaliteten men öka tillgängligheten. Jag skulle i första hand rekomendera den här mästerliga remixen av The Infadels Love Like Semtex:



Eller möjligtvis Ghost In The Waters Dodging Lasers.

Finkulturell referens: Om ni någonsin gillat musik som målar landskap; förbered er på nudiscons motsvarighet till Caspar David Freidrich eller möjligtvis Henri Roussau.

Skivrecension: Hajen - 5 Songs from Hajen

Hajen 5 songs from Hajen Årtal: 2009 Betyg: 8/10

5 songs from Hajen är en väldigt jämn skiva. Samtliga låtar utom, som jag ser det, skivans egentliga höjdpunkt "Svensken" är framförda och skrivna på engelska, vilket också smittar av sig på hur lyriken framförs i det tidigare nämnda spåret.

Det här är märkligt, inte på det där ogreppbara socialt märkliga viset som många tycks uppleva Laleh, utan i hur lyriken framförs. För det mesta är det nästintill omöjligt att höra vad Hajen, eller Amanda Bergman som hon egentligen heter, sjunger. Hon lyckas därmed trollbinda mig; få mig att verkligen lyssna på varenda mening för att hänga med i den historia som hon berättar.

Det här är med andra ord en en ganska svårlyssnad skiva. Den passar knappast som bakgrundsmusik utan är snarare ett aktivt konststycke, någonting som måste betraktas med all fokus riktad mot verket. Detta är knappast någonting dåligt i min värld, snarare tvärtom. Jag föreställer mig att Hajen måste vara en fantastiskt bra liveakt - någonting som jag låter vara upp till bevis så fort möjligheten kommer.

Det som, om man nu ska anstränga sig för att hitta skavanker, drar ner den här EPn lite är att den saknar överraskningar. Man stoppar i den i skivspelaren, trycker på play och vet redan efter drygt en halvminut vad det är man kommer få resten av skivan. Man skulle kunna se det som tråkigt och slätt, men det tycker jag vore orättvist. Snarare är det som en matta där varenda tråd är så väl ditvävd att man inte uppfattar någonting annat än den vackra helheten.

» Lyssna på Spotify

Dinosaur Jr - Farm

Dinosaur Jr Farm Årtal: 2009 Betyg: 10/10

Med 25 år i bagaget så är det inte mer än naturligt att man börjar fundera över när svackan ska komma. Många andra fantastiska band har gått i graven på kortare tid och om de inte lagt ner så låter det i många fall som att de går på konstgjord andning. I Dinosaur Jrs fall tycks sådana funderingar helt oväsentliga. Efter tio år av tystnad på skivsläppsfronten så släppte de år 2007 skivan Beyond och hela mitt kräsna musikhjärta började skrika av lycka redan efter första sekunderna utav Almost ready och höll sig sedan i krampaktig extas hela skivan igenom.

Likadant är det med Farm. Varenda spår känns välgenomtänkt och fantastiskt och för varje gång jag lyssnar igenom skivan så bara växer mitt gillande. Det är inte många band som lyckas med konststycket att inte låta smått nostalgiska och tömda på luft efter tio år. Här är Dinosaur Jr verkligen ett undantag. Det är inte det att jag ogillar de äldre skivorna, absolut inte - flera av dem spelas fortfarande nästintill dagligen, utan snarare så att det helt enkelt bara låter bättre och mer vitalt än det någonsin gjort. Green Minds och Bug i all ära, men toppen för Dinosaur Jr förflyttade sig både med Beyond och Fram till här och nu.

År 2009 kan jag inte sluta hoppas att vi har fler fantastiska plattor från Dinosaur Jr att vänta.

Köp skivan:
» Amazon.com
» CDON.COM

Relaterade artiklar:
» DN.se
» Kulturbloggen.com