Ljud till min höst

Jag har under den senaste månaden försökt vidga mina vyer inför semi-elektronisk musik. Instrumental hiphop, Kvasielektronika, Ambient, isländsk indie eller bara nya (oupptäckta) låtar med gamla artister. Jag samlade vad jag hittade i en playlist på spotify. Allt är inte purfärskt, men det mesta är sådant som man inte snubblar över i vanliga fall. Bland annat hittar vi CocoRosie, RJD2, Bonobo, Múm och Erykah Badu i en salig blandning.

Det som är någorlunda samlande för musiken är att rösten inte är i fokus, utan melodierna. Det sjungs och rappas och samplas hit och dit så rösten finns naturligtvis med, men jag gillar att vaggas in i en slags trans när jag lyssnar på musiken utan att behöva anstränga mig för att "förstå". Ofta har jag spelat Skate3 på min xlåda och låtit fingrarna leka, öronen mysa och tankarna vandra fritt över ljudlandskap som bara begränsas av fantasin.

Lyssna här och upptäck något nytt eller återupptäck något gammalt.

Höstmys - en post om en film

Idag är nog både jag och Kalle trötta som få. Det kan antingen bero på att livets hårda skola har försatt oss i en situation där vi båda arbetar åtta timmar om dagen som någon form av kundtjänsttelefonister. Det skulle även kunna bero på att vi spelade Tekken 3 till klockan två/tre inatt. Vilket som är mest troligt låter jag faktiskt vara osagt.

När man mår så här är det viktigt, iallafall om ni frågar mig, att man har ordentligt med pepp för att orka sig igenom dagarna. Visst - klart att baguetter med sjukt mycket pålägg och pucko hjälper till att driva en ur det zombiestadie som lätt infinner sig. Desto bättre är det dock att peppa med riktigt grym musik, gott sällskap och kanske dessutom en trevlig film som avslut.

Idag kommer jag att tipsa om en film som jag själv tycker är fantastiskt bra. Troligtvis har de flesta av er inbitna prettokulturrävar som läser våra artiklar här på kulturkompaniet redan läst den, men ni som inte har det har ett par riktigt trevliga timmar att se fram emot. Det stora blå, som filmen heter, handlar om fridykaren Jacques Mayol (som satte många världsrekord inom fridykning - varav många står sig än idag) och Enzo Maiorca, hur dessa växer upp och om deras konstanta tävlan om olika fridykningsrekord.

En scen ur filmen som är värd att minnas är när de båda fridykarna sitter berusade på botten utav en privat bassäng, iförda kostymer och med drinken i hand, tävlar om vem som kan hålla andan längst.

Nåja, ni får allt bedöma filmen själva. Avslutningsvis har ni, vanan troget, en trailer.