Fånigt kul med hipsterironi, det är det. Det visade Stockholmsnatt för länge sedan (jag trodde nästan jag skulle börja gråta när jag fick samlingsalbumet i julklapp) men att blanda in sedan länge överspelad politisk satir i det hela? Det funkar jättebra tydligen. Nätserien Hipster Hitler är så pricksäker som en krypskytt från andra världskriget kan vara. Med konstanta indiereferenser som nazifieras (min personliga favorit är "Death Camp for Cutie") och Hitlers värnande om miljön, fixie-cyklar och annat igenkännbart så bevisas det återigen att Adolf Hitler är en aldrig sinande källa för humor.
Favoritcitat: Napoleon "I'm the dictator of chrismases past. But don't worry, I can't hurt you - I'm French."
Dessutom, gillar ni att dissa hipsters kan ni kolla in följande dänga!
Det är mycket sällan så jag blir så imponerad att jag nästan mår dåligt, men här blev blev jag verkligen det. Killen som gjorde det här har ju helt uppenbart alldeles för mycket fritid och det är iallafall jag väldigt tacksam för. Har sett den säkert fem gånger alla redan.
Vissa har det här med talets gåva, andra har det verkligen inte. Vissa har det här med självinsikt (som tidigare påpekat), andra har det verkligen inte. Tragikomiken i när fusionen av dessa två icke existerande socialt vitala egenskaperna leder till en arg videoblogg som hela världen bara hånar är ... underhållande och skräckfylld. Om status för den unge man som syns i videon här nere, innan han lade upp den här videon, var något som precis undflydde hans greppande händer som en tvål i duschen kan han bara drömma om det nu. Om ni inte har sett videon än så kan jag sammanfatta den såhär; han påpekar att Gingers do have souls! till skillnad från vad vi får veta i ett avsnitt av samhällsupplysnings-tvserien South Park. Tydligen är det någon på hans skola som sett avsnittet och han reagerar starkt eftersom han bl a är kristen.
Men jag, som den stora humanist jag är, har empati - även för de med mindre vett än jag. Jag tycker så synd om honom och den situationen han satt sig i att jag ska skriva en youtubekommentar där jag håller med honom och försvarar oss rödhåriga. Jag ska skriva passionerat om hur jobbigt det är att vara en vit ung genetiskt defekt övre medelklassman utan några bekymmer i världen utom sin hårfärg och hur den uppväxten formade mig till den starka samhällshjälten jag ser mig själv som idag. Jag ska berätta för världen att den här unge mannen, mitt i sitt livs första stora personlighetskris, inte är ensam. Jag ska... ärligt talat bara skrocka lite för mig själv åt att vissa människor verkligen inte gör det lätt för sig själva och sen läsa lite i den franska uppfostringsromanen Poil de Carotte (morotshuvudet) av Jules Renard, som jag en gång i tiden fick av min far i ett katastrofalt misslyckat försök att ge mig självkänsla.
En av mina fröjdfullaste stunder varje vecka på internet är när jag kommer ihåg att besöka bloggen Dagens lokaltidningsbesvikelser som jag hittade via den underfyndiga cynikern Prankmonkey. Dålig journalistik är fruktansvärt underhållande (Tommy Schönbergs flopp på nobelpristillkännagivandet är det bästa på länge), men än roligare är människor som offentligt klagar på meningslösa saker som ett omedvetet bevis på att deras liv saknar innehåll. Dessa tu i kombination med en bild på personen i fråga helst visandes mobilen som gick sönder redan första veckan eller blomkrukan som för tredje gången den här månaden vält igen ger en storartad läsupplevelse. Dagens lokaltidningsbesvikelser är helt ovinklad, de kopierar helt enkelt artikel och bild rakt av från källan.
Lokaltidningsbesvikelserna faller in under samma humorkategori som "Plötsligt i Vinslöv", dokumentären om orginalen i den skånska byn Vinslöv utanför Hässleholm som har blivit SVTs bestsäljande Dvdutgåva någonsin. Nyligen var det premiär för uppföljaren "Plötsligt igen" som tar den intressanta vinklingen hur ett litet samhälle tar på sig rollen som massmedial angelägenhet.
När vi ändå är inne på dokumentärspåret vill jag uppmana alla som läser detta att se Fredrik Gerttens film "Bananas!" - och stöjda hans kamp för de exploaterade bananodlingsarbetarna, bara att gå på en visning hjälper. Läs mer här och här.
Och så nåt för humöret som avslutning. minns ni fear of tigers remix på sound of arrows - into the clouds som fanns med på mitt lila mixtape? Här kommer en annan remix på samma låt med en riktigt bra video till.
Kulturkompaniet är Sveriges mest pretentiösa kulturblogg till dags dato. Vi finns till för att du inte skall behöva gå omvägar genom filmjölken för att hitta smöret i gröten. Bara det bästa och inga halvmesyrer.
Inlägg
