Populärkulturell musikfestival i Norrköping

När jag och Simon var unga gjorde vi en festival på Kulturkammaren i Norrköping. Eller gjorde och gjorde, vi tog över en självdöende förening med våld, visade vart skåpet skulle stå och kom ut på andra sidan med flaggan i topp. Den hette fest i valen och var jävligt fet. Åtminstone som vi minns den. Sen dess har det egentligen inte hänt så mycket där nere på Kulturkammaren, vi var och besökte någon slags gratisrockkväll i höstas som var lite pinsam men det har nog inte att göra med bandens kvalitet utan vår extrema pretentionism. Hur som helst är det med nostalgi i sinnet jag vill uppmärksamma:

Klubb Republik (som Simon faktiskt har en domnande fot i) har nu tagit initiativ till något som kallas Pop Culture och även om det är en mycket liten tillställning (jämfört med vår blåval) så ser det lovande ut. Republik kör ofta på klubb Hugo i Norrköping och har en del stabila konserter i ryggen även om det inte är något utstickande (men ärligt - hur lätt är det i en stad där man måste satsa på säkra kort för att överleva?).

Sex lagom stora akter kommer att framföra egen och av andra människor komponerad musik. Jonathan Johansson, Makthaverskan (bilden), Joel Alme, Kite, Moto Boy och Per Egland blir'e. Jag och Simon har våra klara sympatier och kommer således (allt enligt vårt levnadsmanifest) spotta på de vi inte tycker håller måttet och tveklöst hylla övriga intill döden.

Om du inte kommer så missar du en viktig del av vår gemenskap. Det kan bli så att vi hypar det till döden men skiter i att gå i sista sekund för att vi är för balla - har ju hänt förut så att säga.

Här hittar ni Pop Cultures hemsida om ni inte fattat det (och parenteser är för övrigt vårens litterära grepp).

Arvika onanerar i skogen.

Arvikafestivalen i Värmlands skogar har alltid vart ett vattenhål för synth-, goth-, metall- och allehanda värmlandspatrask. Med andra ord ett soft ställe att besöka en gång om året om man vill titta på märkliga människor och uppleva lite periferikultur. Sommarens upplaga upplevde min närvaro i form av frivilligarbetare, eller volontär som det så fint heter a francais. Nevertheless, festivalen var ett kaos vad det gäller organisation och många märkliga saker hände; funktionärskocken söp ner sig och flydde från festivalen redan andra dagen bl a. Men det är också en plats med mycket kärlek och stor samhörighetskänsla. Alla vi 22 000 som i somras såg på Depeche Mode i solnedgången kändes märkligt förenade i själen, en känsla som jag egentligen tidigare bara upplevt på min lilla favoritfestival Urkult.

Hur som haver så släppte Arvika i dagarna sina första biljetter, artistbokningar och promotionvideo. Denna video har fått långt mer uppmärksamhet än vad som räknades med, mest tack vare att Sverige, denna censurens fristad, har banlyst videon från televisionen. Festivalen har ju länge haft sloganen "Kärlek i skogen" vilket i år speglades genom en video där en naken flicka med peircing onanerar lite när hon tänker på festivalen. Genialt.

Här kan ni själva se.

Men jag känner mig i övrigt allmänt peppad på det första artistsläppet. Det stora dragplåstret är Babyshambles men jag, som inte gillar Pete Dohertys hattknarkrock men uppskattar hans rock'n'roll lifestyle, går mer igång på att få se The Tiny igen efter deras fantastiska nya platta, Markus Krunegårds grymma musik trots att han är ett arsel med flottigt hår, bekräfta hypen på Name The Pet och [ingenting] och naturligtvis dansa sig svettig till Teddybears.

Här kommer The Tinys senaste video och jag hoppas vi ses där i sommar.