OBS - NY ADRESS, NY DESIGN, NY ALLTING!

Om du läser det här, är du inne på Kulturkompaniets gamla hemsida/blogg. Vi har flyttat allting till www.kulturkompaniet.nu och denna blogspot kommer inte längre uppdateras. Vi kommer dock behålla sidan som backup och arkiv.

Så lägg om era bokmärken till www.kulturkompaniet.nu och njut av den vackra framtiden vi lever i. Nu ska jag analysera Brokeback Mountain.

Klas Östergren: Gentlemen

Jag läser just nu Klas Östergrens Gentlemen på mina toalettstunder. Ja, precis så pretto är jag att jag har "kvalitetslitteratur" som toalettlektyr. Hur som helst hittade jag passagen som Bear Quartet tagit sitt namn från. Jag tänker inte göra något mer nu än citera.

Senare på kvällen skulle Bear Quartet lira. Det var en känd grupp bland de invigda, de som var djupa och verkligen ville sjunka ner i jazzen och sitta med slutna ögon och stilla vaggande huvuden, röka en cigarett och dricka lite rödvin och så. Bear Quartet var kända för att vara ganska djupa killar, i alla fall i intervjuerna i Orkester Journalen. De hade alla lirat bop och dixie och kunde hela registret. Nu spelade de lite avant-gardistiskt. Det innebar att man fick spela längre solon för det mesta.

Trailer: The Walking Dead

Zombies är på modet nu igen eftersom alla tröttnat på vampyrerna. Själv är jag sugen på klassiska skelett och kanske en och annan drake (dock gärna roligare än i nya Narniafilmen), men det lär väl dröja rejält kan man tro. The Walking Dead är en ny storsatsning rfån AMC. Serien bygger på en tecknad serieroman vilket naturligtvis bådar gott men inte ger några löften. Den är mer relationsdriven än actionpackad vilket är skönt då det lätt blir förmycket när det finns 6 miljarder zombies att beta av, men främsta anledningen är naturligtvis att se den här serien är välproducerad, lagom välskådespelad men skönt underhållande zombiesplatter. Inget slår Troma, men jag har inget emot att folk försöker - speciellt inte i serieformat.

Williams Spencer, Micah Hollinger och om att ta skaten tillbaka

Ända sedan jag såg Micah Hollinger i Gnarcade har jag varit ett stort fan. Han representerar mycket av det jag gillar i modern skateboardåkning; en stilfull blandning av leksam oldschool och hög teknisk street. Och jag eftersom jag kollar på en hel del skatefilmer blir man ganska snabbt varse om att det inte är alldeles för många nytänkare där ute. De flesta skatare försöker göra svåra trick, och med så många åkare idag ligger de bästa på en helt sinnessjukt hög nivå - men vad som går förlorat är ofta känslan. Och det verkar vara ett tidsrelaterat syndrom; så många olika saker idag, musik, sport, streetart etc, som på senare tid har fått en enorm uppmärksamhet och explotionsartat ökat i antalet utövare verkar förlora så mycket av den enkla lekfullheten. Ta till exempel street art vars stora pionjär inte var Banksy utan Space Invader. Han satte upp mosaik med pixlade motiv från tevespelet Space Invaders runt om på Paris väggar. Enkelt, lekfullt och genialiskt. På sidan Street Art Utopia på facebook, som samlar mycket av den street art som produceras idag ser man mest avancerade och jättestora väggmålningar, som är svårt att göra - men saknar känslan. Jag tror att jag sett 15 fotorealistiska porträtt av Heath Ledger som Jokern. Producerar man konst (ja, någonstans ser jag skate som konst) med utgångspunkten att imponera med svårighetsgraden är det lätt att glömma att "rekord" snabbt slås, och den som gör det svåraste tricket faller i glömska så fort någon överträffar det.

Därför är det kul med människor som Micah Hollinger, som gör konstiga trick. Det är liksom ingen mening med att försöka överträffa en 360flip och landa på en fot, det är bara ett skönt trick. Och idag blev jag tipsad om ännu en skön lirare. Från Denver kommer ett bra team som heter The Denver Shop och har ett gäng innovativa åkare. Speciellt utmärker sig William Spencer. Varför? Han är knäpp. Det handlar så lite om brädan och så mycket om omgivningen istället. Dessutom ser det enkelt ut, idéerna och lekfullheten går före att brädan ska snurra maximalt och du ska stå och landa så obekvämt som möjligt. Men det är naturligtvis min inställning till sporten som sådan. Själv har jag alltid varit mer imponerad av Rodney Mullen än Tony Hawk, hellre Chris Haslam än Danny Way och långt hellre än P-Rod och Ryan Sheckler: Micah Hollinger och William Spencer.

Ra Ra Riot

Jag tipsade för några månader sedan om New York-bandet Ra Ra Riot. Häromdagen snubblade jag över deras fullängdare The Rhumb Line från 2008. Jag köpte den givetvis utan att tveka. Här kan det vara värt att nämna Malmös bästa skivbutik Rundgång på Kristianstadgatan. Förutom trevlig personal och en fet samling skivor (om än genomrotad lite väl många gånger) säljes här även snygga second handkläder, zombiefilmer och jag hade även turen att hitta en VHS med Bob Hund-material från.. ja, länge sen. MEN PÅ VHS! Jag älskar VHS.

Åter till ämnet. Ra Ra Riot kan gott och väl vara det mest samlade soundet jag hört i ett band på länge. Och det som bara förstärker den bilden är att de har självförtroende nog att variera sin musik från stråkballader till pumpiga popdängar. Ja, ni kan lyssna på skivan på spotify, se videorna på Youtube - men det här är ett värt skivköp!

Favoritspår: Winter '05

Tips om en bildbokmärkningstjänst

Som alla ni som läser Kulturkompaniet nog lagt märke till så tycker jag väldigt mycket om bilder. Det kan vara allt ifrån foton och film till konst och grafik. Ett problem som jag alltid haft när det kommer till bilder på webben är att jag inte vetat var jag ska göra av dom. Otaliga vänner har kataloger på sina datorer med helt sjuk mycket fina bilder i. Inte bilder som de skapat själva utan bilder de tycker om. Som ett sätt att hålla reda på sina bilder och kunna ta fram dem igen vid ett senare tillfälle. Själv har jag aldrig riktigt gillat detta tillvägagångssätt. Det har i mer eller mindre samtliga fall slutat med att jag lagt bilderna på en disk, glömt bort att jag har dom och tillslut installerat om eller haft sönder min dator för att aldrig någonsin se bilderna igen. Visst, vissa går ju att jaga reda på igen men mer än en gång har detta förhindrats utav Imageshack- och Flickr-felmeddelanden om att bilderna inte finns längre.

Nu har jag lyckats hitta en tjänst som har allt det jag söker i form av bildarkivering. Det hela skedde faktiskt lite utav en slump. Jag följer en konstblogg utav en kanadensisk konststuderande som heter Marissa. Bland sina länkar har hon en länk till ffffound, en av webbens bästa bildbokmärkningstjänster. Tyvärr är denna tjänst begränsad till invite only, och en invite är mer än lovligt omöjlig att få tag på (tar gärna emot en om någon har en). Inspirerad av konceptet så sökte jag runt efter ett sätt att få tag på en invite men utan framgång. Istället hittade jag tips som gång på gång refererade till en annan tjänst som gjorde precis samma sak, men var öppen för alla: We♥It. We♥It erbjuder inte bara bildbokmärkning utan även videobokmärkning, vilket är utmärkt för att spara undan såväl bilder som Youtube-klipp på samma ställe. Genom en liten plugin så får man tillgång till ett hjärta uppe i menyraden i sin webbläsare och kan sen enkelt "hjärta" vilka bilder man vill direkt från den sida man är inne på. Fantastiskt! Mina problem är lösta.

Prova det ni med. Jag finns på http://www.weheartit.com/simonen.

Vi ses där!

Adam Tensta

Jag har alltid respekterat Adam Tensta, han utvecklar hiphopen. Det är klart att han inte är ensam om att rappa över dansiga beats, men han klarar av att både säga något och göra det med stor färdighet. Kort sagt, han är duktig på vad han gör. Sen är inte allting askul. Icke desto mindre har han min respekt. Jag gillar låten OK Wow (som Svenska Björnstammen gjort en duglig remix på), som dessutom handlar om hur han blir bemött. Nya låten Like a Punk handlar om identitet, låten är väl mellow - men videon är överbra.