kulturkompaniet.


lördag 4 september 2010

Arbetslinjen är en retorisk bluff

Jag måste erkänna att jag är är allt annat än förvånad över de blå(bruna)s politik i år, precis som vanligt. Man talar väldigt varmt om arbetslinjen och jobbskatteavdraget. Man verkar knappt ens hymla med att man samtidigt som man säger sig ge "mer" pengar till dem som arbetar (det förlorade mervärdet orkar jag liksom inte ens gå in på) pissar på de som under alla år fram till sin pension arbetat sönder sin kropp, just för samma näringsliv som nu skiter i dem.

Visst finns det säkert de som tycker att det känns fint med några hundralappar extra i månaden genom detta avdrag, som inte ens problematiserar varför vi - som faktiskt är de som utför arbetet - inte ens får ut en hygglig procent på nettovinsten, men som sagt så gäller det just endast förvärvsarbetande. En pensionär som under hela sitt liv arbetat och nu på ålderns höst förväntas bli omhändertagen av vår svenska välfärd skall alltså inte få ta del av detta avdrag. Signalerna detta sänder är knappast att arbete lönar sig, vilket man fånigt nog säger sig stå för, utan snarare att arbete "lönar sig" så länge man är arbetsför.

Som någon form av ripost på detta skriver terrornätverket alliansen följande i ett blogginlägg på den egna siten:



I dag är det över 100 000 pensionärer som förvärvsarbetar. Samtidigt är det viktigt att påpeka att lägre skatter även för pensionärerna inte på något sätt skulle försämra effekten av jobbavdraget. Även pensionärerna har behov av sänkta skatter. Därför har Alliansen valt att sänka skatterna för pensionärerna två år i rad, vilket för en garantipensionär motsvarar mellan 3 500 och 4 400 kronor per år.

Det tar inte många sekunder innan man inser att det här är ganska fånig argumentation. Detta klena försvar bygger på två argument: 1. Många pensionärer arbetar, så de får ta del av avdraget ändå och 2. Pensionärer har också fått en skattesäkning. Det absurda börjar egentligen redan vid att man argumenterar för en skattesäkning som någonting positivt, men det kan vi helt hoppa över i detta inlägg då det är en helt annan sida av det skeva populistiska reformpolitiska klimatet. Vad gäller det första argumentet så är det egentligen inte ens ett riktigt argument. Att över 100 000 pensionärer är förvärvsarbetande är i min värld snarare någonting negativt. Ett bevis på att de pengar man får efter ett helt liv som skuldsatt arbetande inte ens räcker till att leva på. Vad gäller det andra argumentet: En snabb räkning på Svenskt näringslivs egna skattekalkylator på Ekonomifakta.se visar att en förvärvsarbetande i Linköping med en lön under kommunens medellön (15000 i mitt exempel, vilket är en verklighet för många - speciellt unga, invandrare och äldre, medan medellönen är strax över 18000) får ungefär 2000 kr mer på kontot i månaden på grund av jobbskatteavdraget. I relation till detta blir de där 3500-4400 kronorna per år som en pensionär "får extra" på grund av alliansen en förargelseväckande liten summa (för underlaget skull får en arbetande närmare 24000 kr mer på kontot, dvs minst 19600 kronor mer än en pensionerad).

Att sparka på dom som inte skapar avkastning till bolagsstyrelser och enskilda ägare är knappast någon dold agenda i de blå(bruna)s politik. Vad som däremot är nytt är att man kan kalla socioekonomisk polarisering för arbetarpolitik och rättvist. Att försöka vinna röster genom att ljuga väljarna rakt i ansiktet har aldrig varit charmigt tidigare och är inte särskilt charmigt nu heller. Skäms!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar